Om Sätra Brunn

Sätra Brunn blir kurort

Sätra Brunn kurort grundades officiellt år 1701 av provinsialläkaren Samuel Skragge. Året innan hade Skragge besökt brunnen och upptäckt dess exceptionellt hälsosamma vatten. De första byggnaderna som uppfördes på platsen var badhus, vilka möjliggjorde inomhusbad för besökarna. Brunnar med kurerande effekter och höga järnhalter kallas även för surbrunnar. Upptäckten och populariteten av surbrunnar spred sig över Sverige under 1600-talet. Sätra Brunn inkorporerade således denna trend och blev en av de framstående platserna där besökare kunde dra nytta av de positiva hälsoeffekterna som dessa surbrunnar erbjöd.

En medicinsk kurort

År 1744 förvärvade biskopen Andreas Kalsenius brunnen för 24 000 riksdaler. Under Kalsenius ledarskap genomgick brunnen betydande förändringar. Kalsenius avled 1750 och före sin död hade han låtit upprätta ett donationsbrev där det står att läsa att brunnen ska tillfalla medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. Kalsenius hustru Elisabeth Lemonies överlevde honom med 20 år och var under sitt liv en trogen besökare vid brunnen och fortsatte biskopens vision att göra Sätra Brunn till en tillgänglig kurort för alla.

Uslingarnas brunn

Biskopsparet hade en stark önskan om att Sätra Brunn skulle vara tillgängligt för människor från alla samhällsklasser, särskilt för de som kallades ”Uslingarna” – samhällets mest behövande. Dessa inkluderade pigor, drängar och backstugesittare, de som inte hade möjlighet att själva bekosta sin vistelse vid brunnen. För att stödja dessa “uslingars” vistelse vid brunnen etablerades en särskild ”fattigkassa” vid Sätra Brunn.